Bakom den feministiska masken finns ingen jämställdhet

Medborgare! Under andra halvan av 1700-talet fick de naturvetenskapliga framstegen allt fler människor att inse att världen inte var av Gud given, utan att det fanns vetenskapliga förklaringar till allt omkring oss. Det fick också till följd att religionen och den då rådande despotismen starkt ifrågasattes. Istället för att okritiskt tro på de auktoritära ledarna började allt fler inse att alla människor har ett sunt förnuft och är fullt kapabla att tänka och ta ansvar för sig själva. Dessa radikala idéer ledde till upplysningstiden, som fick sitt crescendo i och med den franska revolutionen. Där avskaffades den absoluta monarkin med feodala privilegier för adeln och prästerskapet och ersattas istället av ett statsskick som ville utgå från upplysningens idéer om frihet och jämlikhet.

Det var också ur dessa idéer som den ursprungliga feminismen grundades. Dess budskap om ”kvinnors fulla ekonomisk, sociala och politiska likställighet med mannen” är en naturlig del av upplysningens ideal. Och under lång tid stod män och kvinnor sida vid sida för att kämpa för mänskliga rättigheter åt alla människor i samhället.

Men som Medborgarperspektiv tidigare har redovisat så har feminismen med tiden blivit allt det den en gång sade sig vara emot.

Under de senaste årtiondena har en den radikalfeministiska falangen kommit att dominera feminismen. Radikalfeminismen bygger inte på individens frihet och lika värde, utan på en kollektivistisk syn där människor delas upp i grupper baserat på kön och som sedan ställs mot varandra. Den egna gruppen (kvinnorna) betraktas som god och den andra gruppen (män) betraktas som ond. Det är en konfliksökande ideologi som bär stora likheter med kommunismens och nazismen. Skillnaden är enbart vilka grupper man valt att dela upp samhället i. Metoden och retoriken är densamma.

Med tiden har den radikalfeministiska ideologin fått allt mer inflytande i samhället och har numera anammats inom de politiska etablisemanget, inom media, inom kulturlivet och även inom universitetsvärlden. Det avslöjades med all tydlighet i dokumentärfilmen Könskriget (se del 1 och del 2) som visades i SVT för ett par år sedan. Den syn på män som ledande feminister visar upp där är rent ut sagt skrämmande. Och detta av personer som i många fall sitter på de allra högsta posterna i samhället!

Den negativa och destruktiva manssyn som dessa ledande feminister ger uttryck för i dokumentären Könskriget återfinns idag på många nivåer i samhället. Det har skapats en feministisk hegemoni som i radio, TV, tidningar, böcker och magasin ständigt matar den växande misandrin (manshatet) i samhället.

Det feministiska manshatet har nått så långt att medlemmar i ett av landets största politiska ungdomsförbund (SSU) kan skriva banderoller som denna, utan att ledarna som företräder förbundet reagerar!

Och under Pride-festivalen deklarerar feminister ”Hata vita rika straighta män” (se lilla bilden ovan) utan att någon i de egna leden reagerar. Just hatet och våldsromantiken inom genusvärlden är kanske det mest skrämmande att inte feministerna själva reagerar över. Under Feministiskt Initiativs kongress 2005 framfördes kampsånger som uppmanade till våld mot män. Och hela församlingen applåderade.

Sedan dess har det feministiska manshatet blivit ännu mer acceptrat i samhället. Det har nu gått så långt att feminister kan uppmana till våld mot män och helt vanliga kvinnor applåderar åt det!

Lägg till detta den enorma feministiska dubbelmoral (ännu fler exempel här) som finns i samhället. Där en handling beskrivs som dålig om en man gör den, men bra om en kvinna gör exakt samma sak. Där man talar om vikten av kvinnors rätt till sin egen kropp, men samtidigt blundar för att pojkar har mindre rätt till sin egen kropp än hundar.

Där det talas om hur viktigt det är med lika representation på olika områden i samhället, men där några av de områden som uppvisar den mest snedfördelade representationen är just inom genusvetenskapen, inom organisationen Genusföretagarna och i styrelsen för Feministiskt Initiativ.

När man dessutom hör förespråkare för olika feministiska partier tydligt deklarera att de inte vill ha en jämställd och könsneutral lagstiftning, där män får samma legala rättigheter som kvinnor idag redan har, så förstår man att bakom den feministiska masken finns ingen önskan om jämställdhet överhuvudtaget.

Det handlar tyvärr snarare om att genom ett systematiskt könskrig och nedvärderande av män åstadkomma Egalia, det feministiska drömsamhället.

MER INTRESSANT OM: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s