Där gick Lars Ohly på pumpen

Medborgare! Igår fick Lars Ohly och Vänsterpartiet chans att visa upp sig för hela svenska folket i SVT’s partiledarutfrågning. Det var ett gyllene tillfälle att värva röster och framhäva samarbete inom den rödgröna alliansen. Men det framgick med all tydlighet hur oeniga man är inom vänstertrojkan och att det framför allt är Vänsterpartiet som har svårt att dra jämnt. Men mest slående var nog att Lars Ohly så tydligt visade att Vänsterpartiet är ett extremistparti som bygger sin ideologi på hat och förakt. Ett hat och ett förakt som i slutändan drabbar enskilda medborgare.

Tydligast lyste detta förakt mot medborgarna igenom när Lars Ohly blev utfrågad om föräldraförsäkringen. Ett av problemen som kan uppstå vid en individualiserad (delad) föräldraförsäkring, som Vänsterpartiet vill införa, är att barnet inte har slutat amma när det är dags för mamman att börja jobba igen. Det kommer naturligtvis inte att inträffa för alla mammor och deras barn, men för en del av dem. Hur ska de göra, frågade reportrarna Lars Ohly, som då svarade:

”Jag var hemma åtta månader med varje barn. Min dåvarande fru använde bröstpump och det går i dag också.”

I sann boljevistisk auktoritär anda framlägger alltså Lars Ohly en enhetslösning för alla medborgare. Lars Ohly och Vänsterpartiet vill bestämma hur länge Sveriges mammor ska amma sina barn och hur de ska lösa amningen när det är dags för mamman att börja jobba igen. Som om bröstpump skulle fungera för alla mammor! Men amningsexperter håller inte med, även mammor är individer! För en del fungerar bröstpump, för andra inte.

Det är i sådana här lägen man förstår vad Göran Hägglund menade med sin kritik mot att det har utvecklats en åsiktselit i samhället under de senaste decenierna och hur denna åsiktselit allt mer har främjat sig från vanlig folk och deras verklighet. Lars Ohly och Vänsterpartiet visar tydliga tecken på att ha främjat sig från verklighetens folk!

Gärna en familjemånad, men först automatisk gemensam vårdnad

Medborgare! De borgerliga partiernas arbetsgrupp för familjepolitiken publicerade idag sina rapport. Ett av huvudförslagen är att båda föräldrarna ska kunna vara föräldralediga samtidigt i 30 dagar under det första året, utöver de nuvarande tio pappadagarna. Utöver det finns en mängd andra förslag, bland annat förbättrad föräldrapenning för studenter och krav på kommuner att ersätta familjer som inte får dagisplats i rimlig tid. Dessutom föreslår man att det bör ses över om inte ensamstående föräldrar ska få möjlighet överlåta en del av föräldrapenningen till någon annan samt att det ska vara möjligt att ta ut föräldrapenning för barnen ända till dess de fyller 18 år.

Allt detta är fina tankar, men Allianspartierna har missat det allra viktigaste! För att en förälder överhuvudtaget ska få tillgång till någon föräldraledighet (och därmed få föräldrapenning) så krävs det att denna har vårdnaden om barnet. Idag för föräldrar som är gifta med varandra gemensam vårdnad om det nyfödda barnet per automatik. Men numera föds ungefär hälften av alla barn utanför äktenskapet och då är det mamman som får enskild vårdnad om barnet när det föds.

När den utpekade pappan erkänt faderskapet blir han underhållsskyldig för sitt barn, men någon vårdnad får han inte. För att han ska få det så krävs det att mamman skriftligen till Socialtjänsten godkänner att pappan får gemensam vårdnad.

Som Medborgarperspektiv skrivit om tidigare så är automatisk gemensam vårdnad en riktig jämställdhetsreform. En reform som dessutom är långt viktigare än alla de förslag om förändringar i reglerna kring föräldrapenningen som Alliansens arbetsgrupp för familjepolitiken nu har presenterat!

Ett förslag som dock är väldigt bra är obligatoriska samarbetssamtal för separerade föräldrar samt möjligheten att ha dubbla folkbokföringsadresser till deras barn. Allt för många separationer slutar i smutsiga vårdnadstvister och antalet vårdnadstvister blir bara fler och fler. Det finns nästan aldrig några vinnare i en vårdnadstvist, bara förlorare. Och framför allt är det barnen som är de stora förlorarna!

Nyligen avgångne arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin är en av alla svenska föräldrar som just nu befinner sig mitt i en smutsig vårdnadstvist. Även om Medborgarperspektiv inte håller med Mikael Alonzo om att Sven Otto Littorin ska ses som en förebild för pappor, så har han rätt i att det är papporna som har det sämsta utgångsläget i vårdnadstvister. Detta på grund av de många könsdiskriminerande lagarna och förväntningarna som råder kring föräldraskapet. Bland annat att pappor inte får automatisk vårdnad om sina barn när de föds!

Ingrid Carlqvist och Ord av Jerry har skrivit mer om den diskriminering som sker av pappor i dagens Sverige. Några av de områden som de tar upp är:

1. Faderskapskapstest
Kvinnan har rätt att kräva faderskapstest av en man som hon anser vara far till det barn hon just fött, men en man som tror sig vara far till ett barn som en kvinna har fött har inte rätt att få detta testat utan kvinnans godkännande.

2. Vårdnad om barn
För icke gifta som får barn så måste mamman godkänna mannen innan han får vårdnaden om sitt eget barn.

3. Barnbidraget
Går alltid till mamman oavsett relation mellan föräldrarna.

4. Grov kvinnofridskränkning
Det finns ingen grov mansfridskränkning! Tydligen anser inte lagstiftarna att män kan bli kränkta på samma vis som kvinnor. Varför är inte lagen könsneutral och bara heter “lagen om grov fridskränkning”?

5. Barnadråp
Kvinnor döms till barnadråp och män till dråp eller mord om de tar livet av sitt barn. Skillnad i straffsats är ganska stor. Varför?

6. Våldtäkt
Män och kvinnor bedöms olika. Varför?

Hos Ingrid Carlqvist finns en mer fördjupande text att läsa om dessa könsdiskriminerande lagar i Sverige.

Om de borgerliga partiernas arbetsgrupp för familjepolitiken verkligen vill göra några avtryck i familjepolitiken (och jämställdhetspolitiken) så borde de börja med att rätta till de könsdiskriminerande lagar och förväntningar som råder i samhället när det gäller föräldraskapet. Ett första steg vore att inför automatisk gemensam vårdnad för alla föräldrar! Det är en förutsättning för att överhuvudtaget kunna dra nytta av den föreslagna gemensamma familjemånaden!

MER INTRESSANT OM: , , ,

Automatisk gemensam vårdnad är en riktig jämställdhetsreform

Medborgare! Det talas ofta från politiskt håll om att föräldraledigheten borde kvoteras mellan mamman och pappan. Det hävdas då att detta skulle vara en viktig jämställdhetsreform, så att både mamman och pappan skulle ta ut lika ledighet med barnen. Något som man då tydligen helt har glömt bort är att ungefär hälften av alla barn i Sverige föds utanför äktenskapet. Det innebär även att barnets pappa inte har någon som helst vårdnad om barnet när det föds. I Sverige krävs nämligen att ett barn ska vara fött inom äktenskapet för att båda föräldrarna automatiskt ska få gemensam vårdnad om barnet. Och för att överhuvudtaget få rätt till föräldraledighet krävs att man har vårdnaden om barnet!

För barn som föds utanför äktenskapet, av till exempel en mamma och pappa som är sambos, så tillfaller hela vårdnaden mamman vid barnets födsel. Därmed är det också mamman som får hela föräldraledigheten. För att pappan överhuvudtaget ska räknas som förälder till barnet krävs att han erkänner sitt faderskap till barnet. Det enda som sker när han gör detta är att han blir underhållsskyldig för barnet.

För att han ska få gemensam vårdad och därmed få tillgång till den eftertraktade föräldraledigheten krävs dock att mamman godkänner och skriver under en ansökan till Socialtjänsten om att att pappan ska få gemensam vårdnad om barnet. När mamman har godkänt att pappan ska få gemensam vårdnad så tillfaller även hälften av föräldraledigheten till pappan.

En likartad typ av lag har man tydligen i Tyskland. Hos Daddy kan man läsa att den tyska staten i december förlorade ett mål i Europadomstolen mot en pappa som förlorat vårdnaden om sitt barn enbart på grund av att modern inte godkände honom som far. Paret var inte gifta. Europadomstolen har som uppgift att se till att konventionen om dom mänskliga rättigheterna följs av de stater som har undertecknat konventionen.

Detta är ett tydligt tecken på att dagens lagar som skiljer på män och kvinnor när det gäller vårdnaden om barn inte är förenliga med de mänskliga rättigheterna. De är heller inte förenliga med tanken om ett jämställt samhälle. För vill man verkligen ha ett jämställt samhälle så är det inte i första hand en kvotering av föräldraledigheten som man bör fokusera på, utan istället att både män och kvinnor ska ha automatisk gemensam vårdnad om de barn de sätter till världen, oavsett om det sker inom äktenskapet eller ej!

MER INTRESSANT OM: , , ,